Till skillnad från många andra sporter är fotboll en relativt billig sport att ägna sig åt. I jämförelse med sporter som ridning, hockey eller skidåkning, som kräver mycket utrustning som dessutom kostar mycket pengar, är fotboll en sport som kräver mycket lite för att börja spela, och som inte blir särskilt mycket dyrare ens när man kommer upp på elitnivå.

Det beror till stor del på att fotbollsspelare egentligen bara har en sak i sin utrustning som är dyr, nämligen fotbollsskorna. Det är också skorna som är den viktigaste delen av utrustningen, eftersom de är spelarens kontakt med underlaget, och således är avgörande för hur väl spelaren ska kunna manövrera bollen på planen. Hur dyra skorna är beror på vilken nivå man spelar på. För nybörjaren kan ett par skor för runt 500 kronor räcka, medan de mer avancerade fotbollsskorna kostar uppemot 3 000 kronor. Detta är självklart en stor utgift för många, även om det inte är mycket i jämförelse med de många tusentals kronor som en full uppsättning hockeyskydd eller all utrustning för ridning kostar. En lösning för att finansiera nya fotbollsskor åt sitt barn i början av säsongen, om man inte har möjlighet att lägga ut så mycket på en gång, är att låna pengar. På Zmarta.se kan man jämföra de olika bankernas lånevillkor innan man lånar, vilket betyder att man får de bästa möjliga förutsättningarna för sitt lån och att det därför inte kostar lika mycket att låna som det skulle kunna göra annars. Med ett lån har man sedan möjligheten att betala tillbaka kostnaden för skorna en bit i taget, vilket gör att den fördelas på flera månader, istället för att man måste betala en klumpsumma som slår hål på ens månadsbudget.

Andra, mindre kostnader inom fotboll är den övriga utrustningen, till exempel benskydden och fotbollsstrumporna. Benskydden är självklart en viktig del av utrustningen de också, då benen är den del av kroppen som oftast drabbas av skador inom fotboll. Benskydden kostar mellan 100 och 500 kronor, bland annat beroende på vilket material de är gjorda av. Man får också lägga ut ytterligare några hundralappar för att betala medlemsavgiften till en fotbollsförening, och för matchtröja och andra klubbkläder som spelare i klubbens lag ska ha.

Om även de mindre kostnaderna för skydd, klubbkläder och medlemsavgift i föreningen tär på ens ekonomi, ska man inte dra sig för att låna pengar för detta heller, och betala av lånen bitvis – så länge man använder en smart lånetjänst som Zmarta, som sagt. Ingen förälder vill ju stoppa sitt barn från att idrotta och ha roligt tillsammans med sina lagkamrater på fotbollsplanen, och ekonomin ska inte vara hindret som stoppar det.

Man kan fundera mycket på hur fotbollsklubbarna i världen har råd med alla dessa dyra spelare. Det handlar ju om väldigt stora pengar och när man vet hur svenska föreningar kämpar med sin ekonomi blir man ju lite frågande. Givetvis är sponsorpengar en stor del, och för att få de stora sponsorerna så behöver du ha de stora namnen. Det är det som det hela till stor del handlar om, att de stora sponsorerna vill ha sina produkter på de bästa spelarna och det bästa laget. Givetvis tjänar klubbarna även pengar på matchinträde och på att sälja klubbprylar till fansen men i jämförelse är det en liten del av ekonomin.

Manchester United tar tillbaka förstaplatsen

Återigen har Manchester United klivit upp överst på tronen över listan med världens rikaste klubbar. De tog platsen från Real Madrid som haft den de senaste fyra åren. Det är en lista som tas fram av magasinet Forbes. De värderar Man U till dryga 302 miljarder. Real åkte nu ner till tredje plats på listan och däremellan klämde sig FC Barcelona in med sitt värde på 301,5 miljarder. På listan är sex av de tio topplagen ur den engelska ligan och anledningen till det ska vara tv-rättigheterna som är betydligt större i England än för de övriga ligorna. Den engelska ligan har ju alltid varit nåt speciellt även för oss här i Sverige, där engelsk ligafotboll länge hört till tv-lördagarna. De andra ligorna börjar knappa in men är ännu inte i närheten.

Är det befogat med alla pengar

Är det verkligen befogat med alla dessa pengar inom idrotten och då i synnerhet för fotbollen? Klart man kan diskutera huruvida det är bra eller dåligt men det kan vara svårt att vända på det hela nu, risken är ju att det bara kan gå åt ett håll. Konkurrensen om sponsorerna gör ju att det blir lite grann som att göra affärer i den ”vanliga” affärsvärlden och konkurrensen trissar såklart priserna ännu mer. Spelarnas löner betalas troligen till stor del av sponsorernas pengar. Ekonomi för idrott är ett känsligt ämne för många som tycker att det är vansinne att tjäna dessa pengar på ett nöje, men man måste ju även se det som att alla tjänar ju på något sätt pengar på det man är bra på, så varför ska man inte premieras om man är en grymt bra fotbollsspelare? Ja givetvis är åsikterna skilda men det kan nog bli svårt att vända det hela nu, och vore det egentligen så bra?

Semestermånaderna mellan de största fotbollsligornas säsonger brukar kallas ”silly season”, eftersom det då köps och säljs spelare hej vilt. Ju närmare slutet på ”silly season” man kommer, desto snabbare behöver affärer genomföras och det kan hända att spelare skickas i ilfart på ett specialchartrat plan från en klubb till en annan för att undergå en medicinsk undersökning innan ett kontrakt skrivs på. Men det är inte bara det intensiva handlandet som ger namn åt ”silly season”, det betecknar även hur priser på spelare trissas upp, ett fenomen som speciellt de senaste åren har varit på väg att spåra ut helt och hållet.

Silly season 2017 slog nya transferrekord

Speciellt i år har priser på spelare skenat iväg alldeles för mycket, enligt många experter. Inte nog med att Manchester City betalade otroliga 57 miljoner euro för en visserligen duktig spelare, Tottenhams Kyle Walker, men som inte alls ses som en stor stjärna. Året innan dess hostade Manchester United upp rekordsumman 105 miljoner euro för Juventus’ Paul Pogba, en storstjärna som faktiskt tillhörde United mellan 2009-2012. Men den transfer som slagit alla med råge är Neymars övergång från Barcelona till Paris SG, som totalt uppgår till astronomiska 222 miljoner euro, mer än dubbelt så mycket som priset för Pogba, alltså. Neymars lön i PSG ligger på runt 40 miljoner euro om året och han har skrivit på ett femårskontrakt för klubben. ”Silly season” när den är som allra mest ”silly”, men frågan är vad de långsiktiga konsekvenserna blir av dessa enorma prislappar?

Transfersummor triggas upp av rika klubbar

I stort sett alla klubbar som har råd att betala hundratals miljoner euro för spelare under varje ”silly season” har ett gemensamt: de ägs av miljardärer. PSG har de senaste åren kunnat dra fördel av enorma summor som pumpats in av deras Qatariska ägare, Manchester City backas upp av Abu Dhabi Etihad Group, och Chelsea började sin vandring mot stjärnorna när ryske oljemiljardären Roman Abramovich köpte klubben 2003.Vetskapen om att dessa och andra rika klubbar har råd med i stort sett vilket pris som helst, gör att transfersummor snabbt trissas uppåt. Dels vill den säljande klubben tjäna så mycket som möjligt när chansen ges, dels vill den köpande klubben inte riskera att misslyckas med sin värvning och förlora den påtänkta spelaren till en annan, konkurrerande klubb. Risken finns att mindre klubbar inte kan haka på i racet, och att framtidens fotbollsturneringar bara kommer att avgöras mellan ett fåtal enormt rika klubbar som har svept upp alla storspelare. Trenden ser ut att gå åt det hållet, men bollen är alltjämt rund.

I somras blev det som bekant klart att Neymar flyttade från Barcelona till Paris Saint-Germain för den nätta övergångssumman om 2,13 miljarder kronor. Det gör honom till den dyraste fotbollsspelaren genom tiderna. Neymar hade då spelat för Barcelona sedan 2013 i en fruktad anfallstrio tillsammans med Luis Suárez och Lionel Messi. Hans CV innehåller 105 mål för klubben, han har vunnit spanska ligan två gånger och har varit Champions League-mästare. Neymar har nu skrivit på ett femårskontrakt för PSG och hans veckolön är 5,5 miljoner kronor. Trots den hisnande summan har han inte fotbollsvärldens högsta veckolön. Den innehar Carlos Tevez, som spelar för Shanghai Shenhua, med en veckolön på 6,6 miljoner kronor.

20 i topp-listan

Det är ett ganska stort hopp till den näst dyraste spelaren. Det är Paul Pogbas övergångssumma på 1 miljard kronor från Juventus till Manchester. Zlatan Ibrahimovics flytt från Inter till Barcelona för enbart 655 miljoner kronor känns ju nästan som småpengar i sammanhanget. De senaste spelarköpet har gjort att Zlatan halkat ner på plats 12. Övriga namn på listan över de 20 dyraste spelarna är i nummerordning: 3) Gareth Bale (Real Madrid), 4) Cristiano Ronaldo (Real Madrid), 5) Gonzalo Higuain (Juventus), 6) Romelu Lukaku (Manchester United), 7) Luis Suárez (Barcelona), 8) Neymar (igen, denna gång från Santos till Barcelona), 9) Alvaro Morata (Chelsea), 10) James Rodríguez (Real Madrid), 11) Oscar (Shanghai), 12) Zlatan till Barcelona, 13) Ángel di María (Manchester United), 14) Kaka (Real Madrid), 15) Kevin de Bruyn (Manchester City), 16) Edinson Cavani (PSG), 17) Raheem Stering (Manchester City), 18) Benjamin Mendy (Manchester City), 19) Kyle Walker (Manchester City) och 20) Alvaro Morata (Chelsea). Ordningsföljden varierar en aning från olika källor, vilket sannolikt beror på växlingskurser.

Är de höga priserna befogade?

Många kritiska röster har höjts med anledning av de höga belopp som betalas för de dyraste spelarna. Man menar att fotbollen riskerar att bli en dyr exklusiv sport för ett fåtal. Även Qatar har fått kritik, både för att betala sådana fantasisummor och för det världsmästerskap de kommer att hålla om några år. Det rapporterats om stora mutor och bristande säkerhet för byggarbetarna. Man kan också diskutera om en fotbollsspelare verkligen kan vara värd så mycket pengar. Kritiker menar att i dessa tider, med de problem som finns i världen, att dessa stora summor kunde komma till bättre användning. Dock är det självklart så att så länge publiken och supportrarna gör sporten lönsam genom att köpa matchbiljetter, betala för sport-TV-kanaler osv. i stället för att protestera, så kommer priserna för spelarna och spelarlönerna att fortsätta att öka.